Vi slutar aldrig undersöka oss själva och vår omgivning.
Vi tänker inte kompromissa oss fram i vår konst.
Teatern är till för alla människor, att känna igen sig i och beröras av och vi tror på att söka uppriktigheten och innerligheten i teaterformen, utan att skrämmas av det smutsiga och fula. Vårt mål är att på scenen uppnå den punkt av total nakenhet som både kan framkalla smärta och lycka, vi vill att vår publik ska gå därifrån och se det vackra i det fula och det fula i det vackra. Vi eftersöker det allmänmänskliga, och tror inte på att kompromissa oss fram i vår jakt efter det. Att ta människan med alla sina fel och brister, vrida in och ut på oss själva och plocka fram allt det där som inte är riktigt okej att prata om, men som vi alla bär inom oss på ett eller annat sätt. Varför är det inte okej att prata om det?
Vad händer med oss om vi plötsligt inser att vi inte är ensamma om allt det där fula?
Får man rota i det underliggande hos en kvinnlig pedofil, som vi gjorde i uppsättningen av I stand before you naked? Eller vem lyssnar egentligen på en mördad prostituerads historia? Vi tycker att alla historier är viktiga, att allas historier ska få höras. Och är det inte just det som är scenkonstens uppgift, att berätta historier? Vi slutar aldrig undersöka oss själva och vår omgivning.
Att gestalta det vackra och sköna på en scen är lätt, skönhet uppmuntras. Att gestalta det fula är betydligt svårare. Vi tror inte på att nå ut till människor genom att trycka verkligheten i ansiktet på dem, inte i ordets rätta bemärkelse. Att vara naken på scenen behöver inte innebära att vara avklädd, en våldtäkt behöver inte vara autentisk för att nå fram. Vi söker oss fram genom olika medel för att återskapa, nå ut och få kontakt med publiken. Genom dockor, projektioner, ljudeffekter och tydliga scenografiska lösningar hittar vi vår egen estetik utan att dumförklara vår publik.
PUMA vill gärna värna om bredden i begreppet scenkonst och inte låsa oss till enbart skriven dramatik. Vi gillar att blanda konstformer, och att undersöka gränsland. I Moby Dick hade hela ensemblen bla i uppgift att spela musiken till föreställningen. Live, på alla möjliga olika instrument, blev musikspelandet plötsligt en skådespelaruppgift med ett mycket starkt symbolisk värde. I I stand before you naked blev manövrerandet av ljud och ljus något som gjordes av skådespelarna själva från scen, fullt synligt för att förstärka känslan av backstage, att maskineriet var öppet och blottlagt, också det naket och på så sätt både självständigt och utlämnat, precis som de roller som gestaltades på scenen.
Vi vill värna om scenkonstens unika kraft att finnas till bara här och nu. Det är live, och ögonblicket går aldrig att återskapa. Vi använder oss därför gärna av distansieringsmetoder och metagrepp när vi tycker att det är befogat och känns kul. I En midsommarnattsdröm blev den taffliga hantverkargruppen i skogen istället PUMA scenkonst, vilket lämnade plats både för självironisk humor, ett blottläggande av vår arbetsprocess samt för insikten av att detta händer här i denna stund, på riktigt. När teatern möter verklighetens här och nu så uppstår den där fantastiska känslan av förgänglighet som egentligen borde infinna sig i livet hela tiden.
Foto Elias Lindén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar